Ränta är en specifik benämning på intäkter respektive kostnader för lån, och i skatterättsligt sammanhang handlar det om intäkter/kostnader i inkomstslaget kapital. För just detta inkomstslag gäller sedan lång tid tillbaka att den som har kostnader får göra avdrag, medan den som har intäkter ska betala skatt. Den procentsats som gäller för båda sidor av myntet är 30%.
Nedan kan du läsa mer om hur avdragsgilla räntor fungerar och vilka undantag som finns. Vi ger också ett konkret räkneexempel för att illustrera hur skattelagstiftningen tillämpas.
Så här fungerar ränteavdraget
Om du har varit betalningsansvarig för en skuld och har betalat räntor för ett bolån, ett privatlån eller kanske ett avbetalningsköp har du rätt att göra avdrag för kostnaderna med 30% mot din beräknade skatt. Denna regel gäller alla, förutsatt att det finns någon skatt att göra avdrag på. 30%-regeln gäller upp till 100 000 kr. Skulle kostnaderna ha överstigit den summan räknas avdraget med 21% för överskjutande belopp.
Själva beräkningen är dock lite mer komplicerad än så. I skatteuträkningen jämförs först och främst räntekostnaderna med eventuella ränteintäkter. Det ska alltså ske en kvittning. Skulle kostnaderna under taxeringsåret vara högre än intäkterna kan underskottet av kapital sedan räknas mot inkomst av tjänst.
Lyckligtvis behöver du inte göra ett enda dugg själv för att vare sig räkna på avdraget eller göra anspråk på det. Allt sker automatiskt i Skatteverkets körningar av de kontrolluppgifter som alla banker, finansbolag, kreditbolag, med flera, ska lämna in. Du bör dock givetvis dubbelkolla så att allt stämmer.
Bra att känna till i sammanhanget är att du faktiskt har möjlighet att göra löpande jämkningar av skatten under året. Du behöver alltså inte vänta på eventuellt avdrag till året därpå utan kan ta del av det 30-procentiga avdraget vid varje avbetalning på ett lån.
Avdragsgilla räntor i praktiken
För att illustrera ovan kanske lite tekniska presentation av avdragsgilla räntor har du här ett lite mer lättfattligt räkneexempel.
1. Året som gick hade du ränteinkomster från sparkonton på 2000 kr. Samtidigt betalade du 35 000 kr i räntor på bolån och 5000 kr i räntor på ett privatlån. Efter kvittning har du ett underskott på 38 000 kr.
2. Du betalade sammanlagt 125 000 kr i skatt under året.
3. Ränteavdraget blir 30% av 38 000 kr (11 400 kr)
4. Din slutliga skatt blir 125 000 – 11 400 = 113 600 kr.
5. Den slutliga skatten jämförs med vad du redan har betalat i form av löneskatt, eventuella löneförmåner och eventuella skatter i egen rörelse. Om den redan debiterade skatten är högre än vad den slutliga är får du tillbaka pengar på skatten, och vice versa.
Undantag: Avgifter
Endast sådana utgifter som kan hänföras till inkomstslaget kapital kan dras av i deklarationen. De avgifter som kan adderas till den totala kostnaden för ett lån kan inte likställas med ränta och det innebär automatiskt att det inte går att göra avdrag för dem. Av den anledningen kan det vara en idé att vara lite mer noggrann i jämförelsen av olika alternativ när det handlar som snabblån och mindre privatlån.
Undantag: Icke avdragsgilla räntor
Det är inte alla räntekostnader som är avdragsgilla i deklarationen. Det handlar framför allt om räntor som har någon slags koppling till det offentliga, det vill säga stat, landsting och kommun. Undantagen listas i inkomstskattelagens 7-8 §§ och är räntor på:
- CSN-lån
- Underhållsstöd
- Sjukersättning
- Bostadsbidrag
- Fordonsskatt
- med flera.